Permanent och axelvaddar

 

 

Minns ni det glada 80-talet ? Då när modet var så färgglatt, stort och extra mycket av allt? Själv är jag så gammal att jag levde ungdomens glada dagar under denna tid, bla annat bodde jag några år, under denna period, i Manchester. Musikens mecka då det kom till Morrissey i the Smiths och New order. ¨Heaven knows I’m miserable now¨ och ¨How does it feel¨ var några av mina favoriter. Men så hade vi ju också de trallvänliga, syntiga låtarna med Eurythmics.. Det var tider..:-)

När jag tittar tillbaka på gamla bilder på mig själv vet jag knappast om jag ska skratta eller gråta, inte min familj och vänner heller 😉 Visst kommer vi håg de ¨häftiga¨ pudelfrissorna som ett gäng artister stoltserade med? Så även jag! Att jag inte permanentade sönder mitt hår är ett under i sig! I de mycket noggranna hårritualerna ingick mycket tuperande av lockarna med huvudet upp och ner samt ungefär en halv flaska hårspray per gång. Polisongerna var ej heller att leka med, liksom den glammiga sminkningen, de skyhöga skoklackarna, de maffiga skärpen, de långa örhängena och de många, klirrande armbanden i starka, vågande färger. Extra mycket av allt helt enkelt.

Om jag skulle bli bjuden på en klassreuonion eller en 80-talsmaskerad har jag en garderob att ösa ur. Annars går det lätt att hitta både accessoarer, peruker och outfits på nätet .

Inlägget innehåller Adlinks

Författare: admin

Jag heter Ingela Lundskog. Jag är utbildad inom sociala medier, ett område jag brinner för då det handlar om kommunikation. Jag går igång på skrivande, samtal, möten etc. Något jag gärna hjälper just dig med. Kläder, nagellack, smycken, böcker och film är andra saker som förhöjer livskvalitén lite extra för mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *